Tommy Gustavsson, 61, började sin pingiskarriär som tioåring. Han kan varje skrymsle av Töreboda idrottshall. Framförallt i källaren där bordtennis-klubben hållit till i alla år.
– Pingisen fick en väldig skjuts när hallen byggdes 1972. Då ökade antalet medlemmar och jag själv började vara tränare när jag var 15 år, säger Tommy. Sedan dess har han, men några års frånvaro, befunnit sig på samma plats. Tommy har tränat åtskilliga barn och ungdomar. Han blev även ordförande 2004 och har samma funktion
än i dag.
– Jag kom tillbaka tack vare att mina barn spelade. Då fanns det tränare, men när vi tappade
några tränare gick jag in och tog hand om ungdomsgrupper. De senaste åren har Tommy
tränat de allra yngsta upp till tolv år.
– Det passar mig. Jag har inte den där elit-satsningen utan de ska tycka att det är roligt. Det är viktigt för mig.
Med åren har klubben tappat spelare, framförallt i samband med pandemin. Nu finns cirka 25 aktiva från sju år och uppåt.
– Nyligen såg vi även bristen på spelare när Skagersvik hade sin ungdomstävling. Det är oroande. Det är svårt att få tillbaka de som slutat.
Tommy berättar att klubben vill växa, men har en stor begränsning i sin lokal.
– Vi har samma lokal som 1972 med sex bord, vilket innebär att vi kan vara tolv i träning samtidigt. När vi var som flest medlemmar startade vi en del träningar 16.30, men då hade
barnen inte hunnit äta. Det är inte sunt.
Tommy Gustavsson fortsätter:
– Om vi skulle gå ut i skolan och marknadsföra får vi 40 medlemmar direkt, men kan inte klara det i lokalen. Jag skulle vilja att man bygger på ett ”skepp” på idrottshallen, då kan vi öka.
Tommy är även ekonomiansvarig i Töreboda golfklubb, där han även varit ordförande.
Han har ägnat tusentals timmar åt det ideella.
– Det är så roligt och ger mycket tillbaka. Speciellt när man träffar ungdomar som vill prata. Sedan måste man ha en förstående familj.

Håkan och Johan är materialförvaltare i flera av klubbens ungdomslag. Båda började kampera ihop i ishallens innandömen för cirka tre år sedan och är nu materialansvariga för ungdoms-sektionen. Bland annat slipar de skridskor, tvättar tröjor, fyller på vattenflaskor och lagar utrustning. Kort sagt ser till så att ungdomarna har vad  behövs till träningar och matcher. Varken Håkan eller Johan har spelat ishockey själva utan engagerade sig tack vare sina barn.
Håkan Pettersson, 66 år och pensionär, blev materialare när sonen Marcus spelade i Bois J20
för flera år sedan.
– Sedan blev det uppehåll i ett antal år. Nu är jag här igen fast med barnbarnen. Det är min dotters barn Leon och Juno Sandberg, berättar Håkan om
killarna i U13 och U11.
Han fortsätter:

– Det började med att jag tittade på träningarna. Sedan fick jag en fråga om jag ville vara på som materialare.
Johan Karlsson, 46, har en egen aktiv bakgrund. Inte inom ishockey, utan motorsporten. Han har tre söner och kom med som uttalad materialförvaltare till äldste sonen Eriks numera U14-lag. De två yngre grabbarna Oskar och Olle spelar också.
– Min pappa Sven-Erik hjälpte alltid mig, lagade bilar och annat. Det är samma sak här med att hjälpa till. Jag kan inte vara med på isen och lära barnen åka skridskor, men kan göra annat, säger Johan. Han fortsätter:
– Jag bor ute vid Sundsören och åker till hallen med grabbarna. Alla tränar tre gånger i veckan och jag åker inte hem emellan. När ett lag har träning kan jag slipa skridskorna åt det andra laget.
Håkan och Johan berättar att de hjälper alla som vill oavsett ålderslag.
– Det är det fina med det här. Vi är här varje dag. Vi är inte tränare, men en annan vuxen för barnen som kan vara ett bollplank eller man kan skoja med. Det är nästan det roligaste av allt, säger materialförvaltarna, som givetvis följer matcherna också.

Henrik Grankvist fanns med i omröstningen till 2021 års pris, då tillsammans med tränarkollegan Patrik Thörnqvist. Nu är han ensam nominerad.
– Vi är två år större nu i Maif. Skillnaden är att vi har fler lag och fler barn som utövar handboll. Med det kommer också mer arbete, säger Henrik, som
bor på Torsö.

Henrik har både varit spelare och ledare i A-laget, men numera är det återväxten som han lägger fokus på. Maif har cirka 150 aktiva barn och  Henrik två barn, Charlie och Maja, i verksamheten.
– Jag tränar pojkar födda 2013/2014 och även  handbollslek som är sex-sju år. Jag blir väl i hallen fyra-fem dagar i veckan.
Henrik sitter även med i Maifs styrelse och är utsedd ungdomsledaransvarig. Det innebär bland annat att arrangera ledarträffar. Nyligen hade man
besök av föreläsare som pratade om psykisk hälsa för barn.

– Vi vill jobba lite mer med mentala bitar och att barnen mår bra i slutändan. Maif har även hjälp av förbundet i projektet Grundstenen, ett  värde-grundsarbete.
– Ambitionen är att vi ska locka 50 barn årligen till handbollen. Sedan vet vi att det förändras mycket. Att vi har 50 nya som provar på betyder inte att vi har 50 aktiva barn över tid.
Grankvist berättar att klubben vill att  verksamheten ska bli hela familjens angelägenhet.
– Att föräldrar är delaktiga i alla bitar. Genom det har vi märkt att det inte är så svårt att få folk att hjälpa till. I mitt lag här finns flera ledare som är duktiga och gör mitt jobb enklare med det rent handbollsmässiga, säger 44-åringen innan han tar klivet ut på pojkträningen.

Text: Peter Gustafsson,
Foto: Peter Gustafsson
Mariestadstidningen
Publicerad 24-03-01