66-årige Lasse har varit MSK trogen i alla år, men han har aldrig spelat aktiv seniorfotboll utan mestadels gjort andra sysslor i klubben.

Är det någon som känner till Mogårdsvallen, så är det just Lasse Eklind. Han kan i stora drag kalla idrottsplatsen sitt andra hem.

– Jag har haft fyra barn i klubben, två döttrar och två söner.

Lasse började sin ledargärning kring 1990 när han kom med som hjälpledare i P16-laget. Med åren skiftade det i åldrarna och exempelvis hade han flicklaget födda 1992 samtidigt som pojkarna födda 1990.

– Sedan var min äldsta dotter Ida med i Töreboda samtidigt. Då var jag med i tre lag och då var det snärjigt, skrattar Lasse.

Lasse har även varit tränare för både damerna och herrarnas seniorlag, styrelsemedlem, vaktmästare och sedan 2023 tillbaka som ungdomsledare för de som är P14 nu.

– Vi var många ledare kring seniorlaget och då kunde jag lika gärna hjälpa till i ungdomslaget istället. Fast jag är med lite ändå som materialare i herrarnas A-lag.

Klubben tog över skötseln av anläggningen från kommunen för cirka 15 år sedan. Det krävde sin insats av MSK.

– Jag engagerade mig frivilligt. Jag och Filip (sonen som även är spelare) började klippa gräset och har gjort det sen dess under säsong. Men nu har vi fått robotgräsklippare, men det ska linjeras. Sedan är det bevattning och gödning.

Lasse ser fram emot när gräset blir grönt. Han gläds åt att klubben har sju–åtta ungdomslag och närmare 15 spelare i den grupp han engagerar sig i nu.

Men det finns utmaningar i ett mindre samhälle.

– Återväxten är svår. Men jag har varit med så länge och hört folk säga att om fem år finns inte sportklubben längre. På något sätt lever man vidare. Vi har ungdomssidan ihop med Tidans IF.

Att ens få ihop lag är allra viktigast och när det lyckas värmer det ideelle Lasse.

– Jag personligen har aldrig tagit ut en krona av MSK, inte ens milersättning. Men visst får man en korv och bröd efter match, avslutar MSK:aren.

Johanna har ett brinnande intresse för fotboll och har genom åren gjort sig känd som en stor målskytt för Mariestads Bois FF.

Vid sidan av fotbollen är 40-åringen även engagerad som ledare inom paraidrotten i Mariestad där den rullstolsbundna dottern Lova är med och tränar både gymnastik och handboll en gång i veckan. Till de två träningsgrupperna har flera rullstolsbundna barn hittat.

Detta tack vare Johanna som tillsammans med maken Erik ville hitta en sysselsättning för Lova. Utbudet var dock skralt för några år sedan.

– Vi satte igång med en grupp i Mariestads GK och har nu hållit på i fyra år. Sedan startade vi upp handbollen i Mariestads AIF. Först provade vi på i Skövde, men det fanns inga Skövdebarn och då drog vi igång i Mariestad för drygt två år sedan, säger Johanna.

Hon fortsätter:

– Jag och Erik körde igång detta tillsammans med de andra föräldrarna. Jag vill inte framhålla mig själv på något sätt eftersom vi är så många som vill att det ska bli något, men jag och Erik är ledare på pappret.

Just nu är det sex handbollsbarn och fyra i gymnastiken. Tre barn är med i båda sporterna. Några är från andra kommuner än Mariestad.

– Alla har sina svårigheter av olika slag. Man får se dem utifrån sina förutsättningar.

Johanna berättar att det är svårt att värva fler intresserade.

– Det är jättesvårt att hitta dem eftersom habiliteringen inte får säga några namn till oss. Vi får själva leta upp dem och sprida så gott det går. Man kan vara gammal som ung.

Att starta upp någon grupp i ytterligare en annan sport är inte aktuellt i dagsläget, enligt Johanna.

– Men det är mycket lek på träningarna nu och det kan övergå till basket ibland.

Text: Peter Gustafsson,
Foto: Peter Gustafsson
Mariestadstidningen
Publicerad 25-02-21

68-årige Benny Stenlund har varit Mariestadsklubben trogen sedan början av 1970-talet. Han har även varit aktiv i Uppsala och Östersund genom åren.

– När jag själv varit aktiv i tre år blev jag även tränare. Det är 50 år sedan.

Huvudtränaren Benny har följt klubbens utveckling som tagit den från lokaler i Norra skolan, brottarlokalen i Vadsbohallen, Johannesberg och Elvärket sedan cirka 20 år. På Elvärket delar klubben matta med två andra klubbar, vilket innebär att det inte finns obegränsat med träningstider.

I egenskap av tränare har han utbildat sig många gånger för att behålla tränarlicensen. Benny har även varit utbildare i distriktet.

Han har inte trappat ner utan håller kroppen i trim samtidigt som han leder träningarna för både barn, ungdomar och vuxna. Benny har graden, andra dan svart bälte.

– Jag har fyra träningspass i veckan. På barnträningarna är det mycket lek, hopp och rörelselekar. Sedan är det så roligt med barnen och det är nog därför som jag håller mig frisk, ler Benny, som gärna ger sig iväg på utförsåkning eller tar en löprunda när tillfälle ges.

Det finns cirka 50 aktiva i klubben, men skulle kunnat vara fler.

– Vi har så många barn att vi fått säga nej.

En anledning till succén kan vara ett nytt koncept från förbundet. Det började i fjol när klubben startade kurs under ett antal veckor. Som avslutning graderade de sig till första bältet.

– De fick börja med att prova ut dräkter. Så när de kom hade de egna judodräkter. Den gruppen är de som blivit flest kvar av. Normalt provar man på tre gånger och lånar dräkt.

Jämfört med förr i tiden är träningen inte lika strikt, enligt Benny, som även lär ut fallteknik på ett gym i Mariestad.

Som aktiv har Benny fina meriter i veteranklassen. Han har ett silver och två brons från EM och ett silver och brons på VM.

– I år har jag tänkt att vara med vid veteran-EM i Riga.

Några tankar på att lägga av finns inte hos Benny Stenlund, som är ordförande sedan drygt 30 år tillbaka.

1996 blev han utsedd till Årets ledare av Västergötland judoförbund och 2004 tilldelades han Mariestads idrottsledarstipendium av kommunen.